Våra glada lämningar på dagis är över...

och har egentligen så varit ett tag. Moa blir helt förtvivlad så fort hon får syn på Eva-britt och de andra fröknarna för hon vet i nu läget vad som väntar. Hon kastar sig bakåt och skriker hjärtskärande. Pust! Nåja jag vet att det bara är för en stund för ibland slutar hon skrika innan jag ens har tagit på mig mina ytterkläder igen men i alla fall, ledsen är hon! Det värsta med det hela är att hon är rädd för att bli lämnad överallt. Ifredags var Assar och Stina här och gratulerade Moa, och deras mammor förståss, och jag skulle bara springa upp efter babysittern på övervåningen då Moa blir helt ledsen, och hon är oroligare märker man. På tipspromenaden i söndags lämnade båda Mange och jag henne i vagnen hos farmor och Eva för en sekund, jätte ledsen. Detta hoppas vi går över fort!!